Schematerapi

Det är den amerikanske psykologen och forskaren Dr. Jeffrey Young som utvecklat schematerapi, ST. Han var verksam hos grundaren av den kognitiva terapin, KBT Dr. Beck. ST kan ses som en vidareutveckling av Beck´s ursprungsmodell. I modellen använder vi oss av anknytningsteori, gestaltterapi och dynamisk terapi och kan vid behov ha fokus på barndomserfarenheter och terapialliansen.
Young har arbetat fram olika s.k. scheman samt olika s.k. modes som kan vara problematiska för oss själva, i relation till andra och till situationer i livet. I terapin använder vi oss av olika formulär med frågor. Vi kartlägger hur det har sett ut tidigare i livet och arbetar parallellt med situationer som är problematiska idag. 

Emotionella kärnbehov

Vi utgår från följande emotionella kärnbehov.

• trygg anknytning
• autonomi/självständighet
• frihet att uttrycka sina känslor och tillåtelse att vara behövande
• spontanitet och lekfullhet
• realistiska gränser och självkontroll.

Under  barndomen och uppväxten grundas vår uppfattning om oss själva och relationer till andra har utvecklas. Till viss del föds vi med en viss personlighet och ett visst temperament. Vissa barn är mer irriterade, andra är mer blyga och andra är mer aggressiva. Man kan säga att vi har olika känslighet/sårbarhet och den samspelar med vårt temperament och våra barndomsupplevelser. Om vi inte får våra emotionella kärnbehov bemötta på ett tillräckligt bra sätt under vår uppväxt kan tidiga dysfunktionella scheman utvecklas. Då finns risk för att negativa livsmönster ständigt upprepas genom livet.  Strategier Som var funktionella för att anpassa oss till den miljö vi befann oss i är kanske inte det i andra sammanhang. När vi blir vuxna kan dessa istället  ställa till med problem för oss, de blir dysfunktionella och kan begränsa oss tanke-, känslo- och beteendemässigt.

I terapin kan vi använda oss av  tekniker.  Syftet är att att få en förändring av dysfunktionella scheman och modes och få möjlighet att läka minnen.

• Kognitiva tekniker; För att förstå hur problemen uppstått, hitta alternativa sätt att agera, skapa en inre monolog mellan den sunda vuxna och dysfunktionella modes.
• Upplevelsebaserade tekniker; T. ex. visualiseringar som väcker känslor associerade till emotionella kärnbehov för att läka dessa känslor samt att möta behov som saknats under barndomen.
• Beteendetekniker; Har som mål att ersätta dysfunktionella schemadrivna beteenden med sundare beteenden.

Scheman

Sammanlagt talar vi om 18 olika scheman.  De utifrån barnets emotionella kärnbehov 

• Övergivenhet - instabilitet
• Misstänksamhet - utnyttjad
• Emotionell deprivation
• Oduglighet - skam
• Social isolering - utanförskap
• Beroende - inkompetens
• Sårbarhet - katastrofföreställningar
• Sammanflätad - outvecklad självständighet
• Misslyckad
• Berättigande - grandiositet
• Bristande självkontroll och självdisciplin
• Underkastelse (till lags med andras behov)
• Självuppoffring (självuppoffrande inför andras behov),
• Sökande av andras bekräftelse och godkännande
• Negativism/pessimism
• Emotionell inhibering och överkontrollerad
• Obevekliga normer/hyperkritisk
• Straffande

Ibland kan våra scheman framstå som sanningar och negativa erfarenheter vi fick som barn påverkarvårt vuxna liv. Ibland dras vi till händelser och personer som triggar igång något schema och det känns vant trots att det är negativt för oss. Våra scheman är inte alltid aktiva utan när det är lugnt och tryggt i livet kan de vara mer eller mindre vilande men bli aktiva om vi utsätts för alltför stora påfrestningar. En aktivering av scheman är som att trycka på en känsloknapp och vi agerar dysfunktionellt och ofta med stark affekt utan att förstå varför.

Copingstilar

När våra scheman aktiveras, triggas, kan vi reagera på lite olika sätt. Vi kan utveckla en s.k. coping, ett hanterande.  Vår copingstil utvecklades när vi var barn. Det var då vårt bästa sätt att få det vi behövde, d.v.s. de blev överlevnadsstrategier för oss och var funktionella under barndom och uppväxt. Att fortsätta med samma strategier som vuxen ställer ofta till med problem för oss och blir dysfunktionella.

Vi tänker oss tre copingstilar som vi också kan växla mellan 
Undvikande copingstil; Vi försöker att agera så att schemat inte aktiveras och undviker situationer som kan trigga igång det. Genom att t ex arbeta för mycket, använda alkohol, droger, sex eller tvångsmässig träning kan vi undvika att komma i kontakt med våra scheman.  
Överkompenserande copingstil; Vi går till motanfall och slåss mot schemat genom att göra tvärtemot det schemat står för och detta blir ett sätt att fly från känslor av sårbarhet och hjälplöshet.
Kapitulerande copingstil; Vi kapitulerar inför schemat och är i kontakt med de känslor som schemat ger. Detta innebär ett vi accepterar schemat som sant vilket gör att barndomens upplevelser fortsätter att upplevas.

Modes

Vi kan reagera med ett eller flera scheman i samma situation.  Modes kan ses som olika sidor av vår personlighet och används framförallt när flera olika scheman är aktiverade samtidigt i en specifik situation. Modes är indelade i huvudgrupper och med olika undergrupper;

Barnmodes är medfödda och naturliga. Villkoren under barnens första tid kan undertrycka eller förstärka dem men alla människor är födda med förmågan att uttrycka dessa;

• Sårbara barnet
• Arga barnet
• Impulsiva och odisciplinerade barnet
• Lyckliga barnet
• Spontana och njutningssökande barnet

Copingmodes är barnets försök att anpassa sig till en omgivning där barnets emotionella behov inte blev bemötta och dessa modes var funktionella när vi var barn men blir dysfunktionella när vi som vuxna fortsätter med samma strategier;

• Följsam kapitulering
• Avstängda beskyddaren
• Aggressions mode
• Kontrollerande eller manipulativt mode
• Berättigad och självgod
• Godkännande och uppmärksamhetssökande.

Internaliserande förälder modes; Gör som sina föräldrar och behandlar sig själv som föräldrarna gjorde samt tänker, känner och agerar som dem;

• Bestraffande föräldern
• Krävande föräldern
• Hämmande föräldern
• Pessimistisk och oroade föräldern
• Eftergivna och tillåtande föräldern.

Sund vuxen modes är den välfungerande delen av oss själva som ska tillfredställa vårt eget inre lilla barns känslomässiga behov. Den sunda vuxna ska;

• Visa acceptans
• Ge omsorg och skydda det sårbara barnet
• Sätta gränser för det arga och det impulsiva/odisciplinerade barnet
• Bekämpa eller göra om dysfunktionella coping- och föräldramodes.